Vem har sagt att det är lätt?

Att stå i sin kraft, i sitt ljus och följa sitt eget hjärta.
Det är inte lätt alla gånger. Frågan är om vi möter detta motstånd för att det vi tänker, säger, gör eller tror är fel eller om vi möter det för att vi ska vara säkra på att det är rätt och kämpa för det.
Det är ofta lättast att ge efter när vi möter motgångar men frågan är om det blir rätt?
Jag tror inte det, då går vi emot vårt alldeles egna jag och på det sättet gör vi våld mot oss själva och det mår vi aldrig bra av.

Om vi gör saker i ljus och kärlek så kan jag inte förstå varför det ska vara fel????
Varför skapar det en så stor rädsla hos andra?
Är det kanske så att de som känner denna rädsla själva är rädda att tappa kontrollen, rädda att bli lämnade och sårade?

Men jag gör allt som står i min kraft för att möta dessa rädslor genom att hålla, omfamna och försöka förstå. Jag känner mig sårad men jag vet att dessa sår inte är jag, känslan av att vara sårad kommer ifrån gamla sår och mönster som jag bär på. Dom såren måste jag titta närmare på och bearbeta.

Jag tänker stå kvar i mitt ljus & min kraft även om det svajar och stormar,
för gör jag inte det så kommer jag att dö inombords och det blir aldrig bra för någon, minst mig själv.
Det jag gör, gör jag med kärlek och kärleken är en källa av ljus energi.

Jag sänder mängder med ljus och kärlek till er alla och till allas högsta bästa

// Kram