Ofta känner vi oss olyckliga och misslyckade men frågan är om vi kan göra något åt det och i så fall vad? Det spelar ingen roll hur olycklig vi är, det som betyder något är att vi börjar ifrågasätta tankarna som ligger bakom vår olycka.
När man ifrågasätter sina tankar så finner man att att världen är en mycket vänligare plats än man föreställt sig, man behöver inte känna sig ensam, somna i rädsla eller vakna med ångest. När man verkligen börjar titta är världen full av kärlek och den räcker åt alla :).
Kärleken är också det vi är. Så, om kärleken är det vi är varför letar vi då så intensivt efter den och ofta med ett klent resultat? Enbart på grund av det vi tänker - de tankar vi tror på som inte är sanna.
Vad tänker vi på i jakten på kärlek, bekräftelse och uppskattning?
Är det verkligen andras kärlek och bekräftelse som är nyckeln till min lycka?
Våran tro på detta skapar jakten som skapar många oroliga tankar "lade dom märke till mig?" "Varför log hon inte?" "Varför ringde han inte?" "Ser jag bra ut?" "Borde jag ha sagt det där?" "Vad tycker dom om mig nu?".
Det är ett ständigt iakttagande för att se om vi vinner eller förlorar mark i det stora bekräftelselotteriet.
Tanken " inget eller ingen tar hand om mig utom mig själv" är bara en av de icke ifrågasatta och ofta obemärkta tankar som drar igång jakten på kärlek och bekräftelse.
Men vad händer om vi vänder på denna tanke? Alla och allting tar hand om mig utom jag själv!
När vi tror på tanken att något saknas, vad upplever vi då?
Denna tanke gör att vi förflyttar vår uppmärksamhet ifrån det vi redan har.
Genom att söka bekvämlighet vållar vi oss själva obehag.
Du behöver inte tro på allt som dina tankar säger till dig. Bli bara bekant med alla de tankar som just du använder för att beröva dig själv lyckan.
Det är vårt sätt att förhålla oss till våra tankar som vi för in i varje relation, inklusive relationen till oss själva.
Den mest intima relationen är den vi har med våra egna tankar.
Tankar skapar vår värld och vår identitet i varje stund.
Men hur kan jag bemöta mina tankar? Hur kan jag ifrågasätta det jag vill ha och behöver? Hur kan jag bemöta mina tankar genom att inte tro på dom?
Jag bemöter mina tankar på samma sätt som jag skulle bemöta min vän, sambo eller mina barn,
med förlåtelse :)
Detta sätter kanske fart på era tankar och förhoppningsvis så kan det hjälpa någon.
Men glöm inte bort att detta är mina funderingar och min tro och det behöver inte vara rätt för dig :)
Tusen kramar & massor med kärlek till er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar