När jag tänker efter så har jag nog alltid varit en sökare, av någon anledning så har jag en känsla av att inte höra till. Det är inte en känsla av utanförskap utan snarare att jag inte känner mig bekväm i hur allt ska vara!
Jag blir mer och mer irriterad på alla fördomar som jag möter. Vem är jag att dömma?
När jag drog mitt kort i morse så kom detta fram, inte konstigt!
Intensitet
Zen säger: Betrakta alla stora ord och alla stora läror som dina dödsfiender. Undvik dom, därför du måste hitta din egen källa. Du skall inte vara en efterföljare, en imitatör. Du måste vara en ursprunglig individ - du måste själv finna din innersta kärna, utan guide, utan handbok.
Det är en mörk natt, men med sökandets intensiva eld är du tvungen att komma till soluppgången.
När du agerar med Eldknäktens intensitet, kommer du troligtvis att skapa ringar på vattnet runt dig.
Somliga kommer att känna sig upplyftade och förfriskade av din närvaro, andra hotade och irriterade. Men andras åsikter betyder väldigt lite, inget kan hålla dig tillbaka.//
Jag säger inte att det är lätt men att våga vara den man är och säga vad man tycker betyder så otroligt mycket för hur vi mår inombords. Vilka energier vi väljer att andas och hur balanserade vi är.
Nu menar inte jag att man hela tiden måste säga sin mening, det handlar inte om att jag har rätt.
Utan det handlar om att handla med kärlek inte med syfte att skada, när tex någon du pratar med dömmer någon av någon anledning så istället för att bara hålla med för att det är bekvämast, säg vad helst ditt hjärta känner, jag är ganska säker på att många kan känna igen sig i detta.
Som ett känt Indianskt ordspråk säger:
Döm ingen förrän du gått en mil i hans mockasiner!!
Mitt mål för dagen är att ha ett öppet sinne :)
Tusen kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar