torsdag 25 augusti 2011

Oro

Man kan vara bestämd och tycka att man handlar rätt och ändå känna oro och ställa sig frågan, -gör jag verkligen rätt nu?
Just nu så ältar jag frågorna, -har jag gjort rätt?, - har jag kunnat göra på något annat sätt?
Hur jag än vrider och vänder på det så blir svaren att jag har handlat rätt och att jag inte har kunnat göra det på något annat sätt.

Om man inte har haft en nära kär som har haft  eller har missbruksproblem så tror jag att det kan vara svårt att förstå hur det är att stå bredvid. Att se på och inte kunna påverka eller göra något för att det ska vända till ett sundare leverne. Visst, det funkar om den som har problemen är mottaglig och motiverad att göra något åt sin situation. Men finns inte det så är det inget man kan göra.

Att ta beslutet att släppa taget, att stänga dörren för att själv inte utplånas totalt är inte lätt.
Jag vet att jag säger att jag har släppt och att jag har stängt min dörr, men med handen på hjärtat, det kommer jag aldrig att kunna göra.

Man pendlar mellan hopp och förtvivlan.

I 2 veckor så såg det ut som att allt skulle ordna sig, han var ren, hade bostad och stöd och jag tänkte att nu så kommer det nog att gå bra.
Idag, så vet jag att det inte gjort det, idag så vet ingen vart han finns, han har gått tillbaka till det liv han inte förtjänar.

Frågorna hopar sig, det knyter sig i magen och jag kan inte hålla tillbaka mina tårar.

Jag vet att jag har sagt många hårda ord men mitt hjärta vet att det inte är mina rätta känslor som har talat då, man ändrar dom för att det ska bli lättare att leva med detta.

Ovissheten äter ett stort hål inom mig och jag hittar inget som kan fylla det.

Jag önskar att jag åtminstonde visste var han befinner sig, bara det skulle göra hålet mindre.

Jag älskar, älskar, älskar och vet att jag kan ge kärlek,
 men jag kan inte med min kärlek hjälpa min lillebror,
det ger mig en känsla av hopplöshet.



Men oavsett vart du är och vad du gör så finns mina tankar hos dig och jag kommer aldrig, aldrig att upphöra med att sända kärlek och ljus till dig.

//
Sänder ljus och kärlek till alla där ute.

2 kommentarer:

  1. Min Vän!
    Tänk om jag kunde lindra din oro på något sätt..
    Tänk om man kunde lägga oron i en ask och låsa igen,och tända en stor eld och lägga asken där, så askan blandas med luften och far iväg med vinden.
    Tungt när man inget kan göra, tufft att stå emot, kärleken till din bror är stor.
    Du vet vart jag finns.
    Många kramar din vän Monica

    SvaraRadera
  2. Tack min älskade vän.
    Så otroligt vackra ord och jag vet att de kommer ifrån djupet av ditt hjärta.
    Jag känner din kärlek och tackar dig för den.
    Tusen kramar

    SvaraRadera