Vad är

meningen med livet?
Oj, oj, oj vilken stor och ganska tung fråga men jag är övertygad om att jag inte är ensam att fundera över det. Kan meningen med livet vara olika eller är det lika för oss alla? Finns det någon mening?
Är meningen med livet att lära, att ge, att ta emot, att växa, att förändra?
Kommer vi någonsin att få veta?



Jag tror att vi alla har en del i helheten, utan vår närvaro, våra möten med andra människor så skulle det inte vara komplett. Vi har alla en uppgift att fylla. Och det är själva uppgiften som är meningen med livet. När vi utför vår uppgift så är vi i balans, känner harmoni och mår bra.

Att sprida värme, omtanke, kärlek  och att hjälpa är nyckelorden för mig, vilka är dina?
Men jag tror att jag gör det ganska bra, nej nu struntar jag i jantelagen -jag gör det riktigt bra.
Och framförallt så mår jag bra av att få hjälpa andra. Det bästa med att se människor, att möta dom och att lyssna är att jag vid varje möte får lära mig något nytt om mig själv.

Jag får hela tiden kvitton på att detta är min mening men jag hittar inte forumet för att kunna göra det hela tiden, eller kanske jag redan gör det hela tiden? Många av mina samtal med kunder slutar ofta med att dom har öppnat sig för mig, berättat vad som tynger dom, hur dom mår osv.. allt annat än ett säljsamtal kan man säga och det underbara med det är att det ger mig mer än om jag får sälja något.

Inte konstigt att jag känner mig malplacerad i det jag gör 40 timmar i veckan.

När jag var på bröllop förra helgen så var det en man där, det var naturligtvis fler men den här mannen var, hur ska jag förklara?, äh.. han var en affärsman som lyckats välldigt bra och som hade alla materiella tillgångar man kan tänka sig men han var inte lycklig.
Vi hade ett långt samtal om allt och inget men det var en sak han sa som fastnade eller snarare en fråga. Efter att han gråtande hade berättat en massa saker för mig så säger han - Varför berättar jag detta för dig, jag har inte pratat med någon om det tidigare men det är något med dig som får mig att öppna upp.
Jag har funderat välldigt mycket på detta möte den här veckan och kan inte riktigt släppa det, det var välldigt speciellt och det går inte att med några ord beskriva det på rätt sätt.

Jag är övertygad om att jag kommer att komma dit jag ska vara bara jag har ett öppet sinne och är vaken och uppmärksam när det väl kommer till mig.

Men nu har ekorren kommit in i mitt liv och det är dags att städa ut det gamla för att kunna släppa in något nytt :).

Hmmm..., fortsättning följer..............

Tusen kramar och massor med kärlek till er alla :)