Uppfostran

(bild lånad av Google.se)

Uppfostran kan uppfattas som ett ganska hårt ord men det är det inte, inte för mig i alla fall.
Uppfostran för mig är ta mitt ansvar inför mina barn, att ge dom en god start i livet. Och hur anser jag att man gör det då?
Jo, genom att finnas till och då menar jag att vara närvarande till 100%. Att lyssna när dom vill prata, att svara så gott jag kan på deras frågor, att lära dom att se med ett öppet sinne, att trösta, att vara en god förebild, att tillrättavisa, att stötta och tro på deras drömmar, att ha tydliga regler och stå fast vid dom, att låta dom veta att dom är underbara och unika, att så ofta jag kan tala om att dom är älskade och framför allt att överösa dom med kärlek och genom att göra det lära dom att kunna ge kärlek till andra.

Lägg märke till att det inte finns något materiellt med i detta. Jag har aldrig överöst mina barn med materiella saker, dom har inte fått något varje gång vi har varit i en affär eller när dom har efterfrågat det. Dom har fått presenter när dom har fyllt år och vid jul men välldigt sällan annars. Det har inte varit så att jag inte har haft möjlighet att göra det, utan jag har valt att inte göra det.
Anledningen till att jag har valt att inte göra det är att jag ville ge dom andra värderingar.


Det jag har velat ge mina barn är en stadig grund att stå på som trygga och kärleksfulla människor.
Att ge dom gåvorna kärlek, trygghet och tillit.

(bild lånad av Google.se)

Nu är dom vuxna och när jag ser dom idag så fylls jag med värme i mitt hjärta. Dom är två underbara killar som är kärleksfulla, trygga och vänliga. Dom bryr sig om sina medmänniskor och dom har tron om att ingenting är omöjligt förräns motsatsen har bevisats.

Jag klappar mig själv på axeln och talar om för mig själv att jag har gjort ett bra jobb, för det har jag.

// Sänder massor med ljus och kärlek till alla men mest av allt till alla barn i världen.